Liten Nu

Snart är det dags för minstingen att börja, i dag blev vi kallade till informationsmöte på tisdag kväll, får väl se vad det har att ge. Sen sker ett hembesök på onsdagen (enligt schemat skulle inskolningn börjat på onsdag, hoppas verkligen att de inte kortar ner inskolningen bara för att det är så få barn som börjar nu, Dante (och jag) lär nog behöva tre veckor på oss…. Har fortfarande inte så lite ångest över hans dagisstart, hoppas att det löser sig när vi väl är där.

Ett misstag vet jag i alla fall att jag inte ska göra om och det är att gå ifrån ett gråtande barn, gjorde det två gånger med Oliver, och tyvärr gav det vår relation märkbara törnar, och är en av de få sakerna som jag verkligen ångrar i mitt föräldraskap. Sen får förskolepersonalen och alla pedagoger säga vad de vill om att “alla barn gråter”.

Det blir inte så mycket skrivet just nu, massor att stå i med pluggande och annat som upptar tid och tankar. Dessutom trött trött trött.

Minstingen börjar dagis till våren och då kanske det blir lite mer ork över, vi får se. Fast jag måste erkänna att jag fasar för dagisstarten. Jag tycker han känns för liten, men det är jag ganska ensam om att tycka så vi testar och ser. Kanske har jag gått hemma med honom för länge :) Näe, jag tror inte det, men det känns svårt att släppa iväg honom till att andra ska ta hand om honom.

Visst, jag får arbeta lite, och får kanske tillbaka lite av ett eget liv, men just nu känns det inte bra alls. Lite fånigt att jag inte alls hade samma ångest över Olivers dagisstart, men han var i och för sig ett halvår äldre…

Det är tveeggat som tusan, jag vet verkligen att jag skulle må bra av några timmar i veckan när jag inte är mamma, men jag vill verkligen inte. BLÄ! Näe, jag orkar inte ens tänka på det något mer nu.

Voila, då var tomtedräkten till årets luciafirande fixad. Eftersom dagis lussar ute ska ytterkläder få plats under. Olivers tomterock fixades enkelt med hjälp ev en röd morgonrock och lurvigt vitglittertyg från Ohlssons tyger som han tyckte var fint.

Mycket ska fixas hela tiden, men en tomtedräkt kan jag väl sy… hoppas bara att D också vill vara först pepparkaksgubbe om ett år och sen tomte om två år, så att O’s gamla lussekläder passar…

Jag satt i telefonen med banken och lämnade O obevakad med sina pysselsaker en kvart. Vips hade han klippt spetsarna av nästan alla sina tushpennor.
Det blir saxförbud ett kort tag (men antagligen inte så länge, jag kan ju egentligen inte begära att han ska minnas att jag sade för en vecka sen att han bara fick klippa i papper. Nu vet han i alla fall att pennor får man ite klippa i, då går de sönder och slängs).

Lite tråkigt ur två aspekter, dels hade han nyligen fått en egen barnsax som han börjat lära sig hantera riktigt skickligt, dels skrev han sitt eget namn för alldeles första gången i förrgår, och nu finns det inga bra pennor kvar att öva skrivandet med.

I valet och kvalet om vi ska köpa nya pennor eller inte. Egentligen har han förstört de och borde märka att om man har sönder något så kan inte mamma eller pappa bums köpa nytt, men samtidigt så används de dagligen och det är ju kul att han har börjat öva på att skriva och den utvecklingen vill jag inte på något vis hämma.

Lite kan nog mina känslor inför artikeln bero på att jag har ammat bägge mina söner länge och utan problem, och ibland, speciellt när de blivit över året fått en del undrande kommentarer om att jag fortfarande ammade, fast jag tycker varken att amma en ettåring är att amma särskillt länge, eller gentligen att jag bör räknas som långtidsammare då bägge trollen slutat amma innan de fyllt två. Jag är av den fasta övertygelsen att de som inte kan eller vill amma av olika skäl ska få ge ersättning utan att skuldbeläggas, men att man kanske inte ska bortse från amningens fördelar. Orkar inte skriva ett längre inlägg, men här är lite om fördelarna med att amma sitt barn även för barn i I-länder. Och en om att tillägg faktiskt ger en viss ökad sannolikhet för luftvägsinfektione

Har halva eftermiddagen stört mig på artiklarna och ledaren i senaste FOKUS, vet inte varför de stör mig så, men är ganska så säker på att de bara visar på en sida av saken. Vill minnas att det mesta jag har läst om amning pekar åt andra hållet, amning ÄR bättre än ersättning. Vill eller kan man inte amma sitt barn är det ens egen ensak, men att hävda att amning är en kvinnofälla är lika sjukt som att hävda att graviditet är det. Jag har inte information om amning och fördelar med bröstmjölk samlade här på min dator, men Skorpan brukar veta, ska nog kika in på hennes sida och en sväng på ammningshjälpens sida eller föräldranätets AP-forum (AP = Attachment Parenting)